Som kommissionens ordförande, har jag gett mig själv fem prioriteringar.
1.
Min första prioritet är att föra en politik som sätter tillväxt och arbete i centrum av den politiska dagordningen för nästa kommission. Som en viktig ingrediens för detta måste vi skapa en digital inre marknad för konsumenter och företag - utnyttja de stora obegränsade möjligheterna som finns på den digitala inre marknaden. För att göra det måste vi ha modet att bryta ner nationella barriärer i telekomreglering, i upphovsrätt och dataskyddslagstiftningen, i förvaltningen av radiovågor och i konkurrenslagstiftningen.
Om vi gör det, kan vi se till att EU-medborgarna inom kort kan använda sina mobiltelefoner i Europa utan att behöva betala roamingavgifter. Vi kan även se till att konsumenter kan få tillgång till musik, filmer och sportevenemang på sina elektroniska apparater var de än är i Europa utan hänsyn till gränser. Och vi kan generera 500 miljarder euro för ytterligare tillväxt i Europa i samband med mandatet för den nya kommissionen, och därigenom skapa hundratusentals nya jobb och ett levande kunskapssamhälle. Jag kommer att arbeta med det här projektet från dag ett av min kommission.
2.
Som min andra prioritet vill jag reformera och omorganisera Europas energipolitik i en ny europeisk energiunion. Vi måste samla våra resurser, kombinera våra infrastrukturer och förena vår förhandlingsstyrka gentemot tredje land. Vi måste diversifiera våra energikällor, och minska energiberoendet i flera av våra medlemsstater.
Jag vill behålla vår europeiska energimarknad öppen för våra grannar. Men om priset på energi från öst blir för dyrt, antingen i kommersiella eller i politiska termer, att Europa då skulle kunna växla mycket snabbt till andra försörjningskanaler. Vi måste kunna vända energiflöden när det behövs. Och vi behöver stärka andelen förnybar energi på vår kontinent. Detta är inte bara en fråga om en ansvarsfull klimatpolitik. Det är samtidigt en nödvändig industripolitisk åtgärd om vi, på längre sikt, fortfarande vill ha billig energi till vårt förfogande. Därför vill jag att Europas energiunion ska bli världsledande i förnybar energi.
3.
För det tredje, under mitt ordförandeskap kommer kommissionen att framförhandla ett rimligt och väl avvägt handelsavtal med USA. Det är otidsenligt att, under 2000-talet, européer och amerikaner fortfarande inför tullar på varandras produkter. Dessa bör snarast helt avskaffas. Jag tror dessutom att vi kan gå ett steg längre i att granska varandras produktstandarder och arbeta för transatlantiska standarder. Men som kommissionens ordförande kommer jag också att vara mycket klar med att jag inte kommer offra Europas säkerhet, hälsa, sociala förhållanden och dataskydd på altaret av frihandel. I synnerhet, säkerheten av den mat vi äter och skyddet av européers personuppgifter är absoluta för mig som ordförande för EU-kommissionen.
4.
En fjärde prioritering för mig är att fortsätta reformeringen av vår monetära union, samt att göra det med EU:s sociala dimension i åtanke. Jag tror att under de kommande fem åren kommer vi att behöva stabilisera och komplettera de exempellösa åtgärder vi vidtagit under krisen, för att förenkla dem och göra dem mer socialt legitima. Jag ser främst tre områden för förändring:
a. Vi måste åter balansera förhållandet mellan folkvalda politiker och Europeiska centralbanken i den dagliga förvaltningen av euroområdet. Jag beundrar vad Mario Draghi har gjort för att rädda euron. Men han var tvungen att göra det i en klart säregen situation. ECB varken vill eller kan styra euroområdet. Euroområdet bör istället förvaltas av kommissionen och Eurogruppen, som enligt min mening bör ledas av en heltidsanställd VD. Ansvaret för Eurogruppen omfattar frågor som rör växelkursen. Vi får inte glömma detta ifall eurons växelkurs skulle öka ytterligare och bli ett problem för tillväxten.
b. Vi bör också åter balansera sättet vi beviljar villkorliga stabilitetsstöd till euroländer under finansiella motgångar. Jag föreslår att i framtiden, stöd- och reformprogram inte bara klarar en finanspolitisk hållbarhetsbedömning; utan också genomgår en bedömning av dess sociala konsekvenser. De sociala konsekvenserna av strukturreformerna måste diskuteras offentligt. Mitt parti, EPP, tror på en social marknadsekonomi. Det är inte förenligt att, i den sociala marknadsekonomin under en kris, fartygsägare och spekulanter blir ännu rikare medan pensionärer inte längre vet hur de ska betala för sina dagliga behov. I detta sammanhang skulle möjligheten att ha riktade skattemässiga mål på euroområdets nivå kunna utvecklas för att fungera som en stötdämpare när behov finns.
c. För det tredje är jag övertygad om att vi måste stärka bilden av vår monetära union. Ett förslag till en gemensam representation för euroområdet i IMF har redan gjorts av kommissionen under 1998 - men vilken aldrig följdes upp. Idag görs fördraget för att anta ett sådant förslag med kvalificerad majoritet av euroländerna, och inte längre med enhällighet. Jag anser att det är hög tid att vi går vidare med detta förslag och stärker euroområdets röst i IMF, och som kommissionens ordförande, kommer jag ta hand om detta. Euron borde inte bara vara stabil på insidan, utan också vara en stark gemensam röst på den globala arenan.
5.
En femte och sista prioritet för mig som kommissionens ordförande är att besvara den brittiska tveksamheten. Ingen förståndig politiker kan bortse från att, under de kommande fem åren, kommer vi behöva hitta lösningar för den politiska oron i Storbritannien. Vi måste göra detta om vi vill behålla Storbritannien inom EU – något jag skulle vilja göra som kommissionens ordförande. Som kommissionens ordförande kommer jag att arbeta för en rättvis överenskommelse med Storbritannien.
En överenskommelse som accepterar Storbritanniens specifikationer inom EU, samtidigt som euroområdet kan integreras ytterligare. Storbritannien måste förstå att inom euroområdet, behöver vi mer Europa, inte mindre. Å andra sidan måste de övriga EU-länderna acceptera att Storbritannien aldrig kommer att delta i euro-samarbetet, även om man kan beklaga detta. Vi måste acceptera att Storbritannien inte kommer att bli medlem i Schengenområdet. Och jag är också beredd att acceptera att Storbritannien kommer att stanna utanför nya EU-institutioner såsom Europeiska åklagarmyndigheten, avsedd att förbättra kampen mot bedrägerier i EU, klart avvisad av både det brittiska underhuset och överhuset. Vi måste respektera sådana tydliga ståndpunkter från det brittiska parlamentet, som bygger på den brittiska "opt out" etiketten. David Cameron har nyligen skrivit ned ytterligare ett antal viktiga krav i en artikel i Daily Telegraph. Som kommissionens ordförande kommer jag vara redo att prata med honom om dessa krav på ett rättvist och resonligt sätt. Min röda linje i sådana samtal skulle vara den inre marknaden och dess fyra friheter; samt möjligheten att ha mer Europa inom euroområdet för att stärka den gemensamma valutan som delas av hittills 18 och snart 19 medlemsstater. Jag har intrycket av att detta är lika viktigt för Storbritannien som det kommer bli för nästa ordförande för EU-kommissionen. En överenskommelse som accepterar specifikationerna från Storbritannien inom EU.